Vilken vecka

Oj, vilken vecka det har varit. Intensiv på så många sätt. Jobbet skriver jag inte om i bloggen men händelser där har tagit sin energi. Men hemma har vi ju haft både student och skolavslutning. Sonens student var en fantastisk dag men vad jag inte skrev i onsdags var att han blev matförgiftad i söndags när han var ute och åt med klassen och han var helt utslagen i måndags med feber, kramper och en mage i uppror. Han var vaken hela natten till tisdagen med svåra smärtor och hyperventilerade sig igenom natten och vi trodde att vi skulle behöva ställa in studentfesten. Vid lunchtid i tisdags avtog kramperna och han bestämde att han skulle orka med. På onsdagen var det dags för studenten och han hade fortfarande inte kunnat få i sig något annat än vätskeersättning. Han åt en bit vitt bröd på morgonen och åkte till champagnefrukosten med en flaska vätskeersättning istället för annan dricka. När resten av klassen åt sin studentlunch låg han i skolans vilrum men resten av dagen var han på benen. Av sin rektor fick han utmärkelse och present för att ha skött sitt uppdrag som elevrådsordförande extraordinärt bra. Utsläppet på skolgården var över en timme försenat så vis stod där och väntade väldigt länge… Han blev mottagen med blommor och studentdjur och annat som hör till och en hel drös med kompisar stod och tog emot honom. Det värmer ett mammahjärta att de tagit sig de tre milen till grannstan för att uppvakta honom även på utsläppet. Studentmottagningen här hemma blev fantastiskt bra, vi har aldrig haft så mycket gäster sedan vi gifte oss och då hade vi ju inhyrd personal men vi hade förberett innan och jag hade stenkoll på läget och fick även hjälp av släkten med det praktiska. Till festen var vi närmare 50 personer varav 16 var släkten, ett par vänner till familjen men mest var det vänner till sonen. Alla ungdomarna var så fina, trevliga och tacksamma. Vi hade även en extra student här som inte skulle bli firad  hemma som sonen bjöd in, sonen har ett stort hjärta och självklart uppvaktade vi även kompisen med blommor och present och han var så rörd över att få dela dagen här hemma. Sonen fick i sig en potatisbit och ett kex men vågade inte äta mer eftersom magen krampade så han fortsatte att skåla i vätskeersättning men har var lika glad för det, alternativet var ju att ställa in festen. Han blev uppvaktad av partiet och t.o.m. kommunalrådet var här och firade honom och stannade kvar länge. Jag har inte lika mycket foton som från dotterns student, mest där gästerna syns och jag vet inte om de vill synas i bloggen.
2018-06-1317.07.55_preview.jpeg

Här anländer studenterna hem och det är min pappa som kör dem i sin cabbe, en stund senare hade vi fyllt hela gatan med bilar.
Vuxna och barn begav sig hemåt vid 23-tiden och sedan fortsatte ungdomarna sin fest till 01.30. Själv fick jag inte en blund i ögonen på hela natten. Dumt nog hade jag druckit te med koffein i och tillsammans med alla känslointryck under dagen kunde jag inte somna. Fram på småtimmarna var jag trött men då höll makens snarkningar mig vaken. Jag är tacksam att jag hade tagit tjänstledigt även dagen efter, dels för att flertalet av de hyrda och lånade borden skulle återlämnas på förmiddagen för att fraktas till nästa student men mest för att kunna gå på A´s skolavslutning.

2018-06-1411.57.04_preview.jpeg
Från själva skolavslutningen har jag bara filmat men här står hon och väntar innanför kyrkoporten med hela skolan bakom sig, hon gick längst fram framför fanbärarna och drillade medan de gick in i kyrkan. Högtidligt och så fint. Förutom att drilla och  sjunga spelade hon även ”Barfotavisan” på klarinett tillsammans med tre kompisar på saxofon och trombon och sedan spelade hela hennes klass ”Vårkoral” på boomwackers vilket var häftigt. Som jag har skrivit förut så går hon på samma Musikfriskola som henne syskon gjorde (F-6).
Igår var det skolavslutning på mitt jobb, fast jag jobbar fyra dagar till.
marie
Jag hade på mig samma klänning på studenten och jobbets skolavslutning som jag hade på 100-årskalaset och jag fastnade på kort här ute i trädgården.
Mellandottern hade också skolavslutning igår och hon fick pris från skolan för en dikt hon hade skrivit och i början av veckan fick hon pris från biblioteket för en annan dikt hon skrivit. Roligt och lite överraskande, hon är bra på så mycket annat och är starkast i de estetiska ämnena att man glömmer bort att hon faktiskt är väldigt bra även i språk.
Förutom studenten, skolavslutningar, matförgiftning och annat så har jag varit på anställningsintervju i veckan, blivit erbjuden ett jobb men bestämt mig för att tacka nej. Mycket funderingar på plus och minus har det varit men jag kom fram till att arbetsuppgifterna inte är det jag brinner för. De sökte en specialpedagog men arbetsuppgifterna visade sig vara speciallärare. Jag har visserligen läsinlärning i min utbildning men det är inte det jag vill jobba med varje dag. Jag gillar förvisso att undervisa i liten grupp och en till en men både träningsskolans- och förskolans läroplaner och arbetssätt tilltalar mig mer och jag vill inte tappa handledningsbiten. Sedan fanns det mycket annat som var på plussidan så det har varit ett svårt beslut.

I torsdags var sonen pigg så han var uppe tidigt och hjälpte till med att röja här hemma och att han inte kunde äta på sin student kunde han ta igen då med alla resterna. Igår var det flertalet av hans vänner som tog studenten så precis som sin storasyster för två år sedan åkte han runt, både här i stan men utsläppet och utgång på kvällen valde han i grannkommunen där han själv gått i gymnasiet och där hämtade maken honom vid halv fyra tiden i morse.

Det var min vecka, idag ska jag vila och ladda batterierna, imorgon fyller sonen år men istället för att fira hemma ska han bjuda på tårta vid sin båt. Alla hans studentpresenter står kvar här på matrumsbordet och han vet inte riktigt var han ska få plats med dem.  Sedan väntar sista arbetsveckan innan semestern för mig, midsommar nästa helg. Därefter en lugn oplanerad helg innan det är dags för mellandotterns konfirmation.

3 tankar om “Vilken vecka

  1. Wow, vilken vecka! Jag hade matförgiftning en gång i England och spenderade 6 timmar hulkande/spyende med huvudet i toaletten…Min dåvarande kille trodde jag skulle dö:) Själv var jag inte så orolig för det, men jag var väldigt tacksam när jag kunde lämna toaletten…usch!
    När P tog studenten förra veckan var det en kille där som antagligen var ensamkommande flykting och han hade ingen familj där som firade honom. Det känns i hjärtat när man ser någon ensam på en sådan dag… Fint att ni kunde hjälpa till i en liknande situation.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s