Småkrasslig så jag tar det lugnt

I fredagskväll efter begravningen fick jag feber och ont i halsen igen, jag tror inte att jag har feber nu. Jag har inte kollat men känner mig inte febrig, bara halsont. Jag tar det därför lugnt i helgen och samlar krafter inför arbetsveckan. Det passar mig ganska bra att ta det lugnt just denna helgen, för att smälta begravningen och allt annat. Jag är inte en person som gråter, jag sörjer väl mer genom att tänka på och bearbeta inombords. Jag hade vattenlöslig mascara både i fredags och på mammas begravning, inget jag varken skäms för eller är stolt över utan bara ett konstaterat fakta. Vi är olika och det måste vi få vara. Den som sörjer mest är inte den som gråter mest, den som tror så säger mer om den personen än om den som den talar om. Veckan i övrigt har jag nästan glömt, det hamnar ju liksom i skymundan. Sin morfars begravning är ju en av de större händelserna man är med om i livet när man står så nära sina morföräldrar som jag gör/har gjort. De var en stor del i min vardag under barndomen och har varit med och påverkat mig till den omtänksamma person jag är idag.

Jag har inte fotograferat något annat i veckan, i övrigt har det varit en vanlig vecka med jobb.

09

När vi kom ut från kyrkan sken solen så klart, det kändes som himlens välkomnande till min morfar. Begravningsgudstjänsten blev en fin stund att minnas precis som vi ville. Det var samma präst som på min mammas begravning och hon är väldigt bra. L sjöng ”Strövtåg i hembygden” och J kompade henne på gitarr. J spelade även ”Bred dina vida vingar” på tvärflöjt. Jag är så imponerad av mina barn att de klarade detta på en begravning. Även om de är vana vid att spela och sjunga inför publik är det en annan sak på begravning. För mig har musikvalet på begravning blivit viktigt. Jag la ner mycket tanke på musiken till mammas begravning därför ville jag gärna vara med nu och få fram vad mormor ville ha.

Önskar er en fin vecka.

En tanke på “Småkrasslig så jag tar det lugnt

  1. Det låter som en fin stund i hyllning till din morfar <3.
    Själv är jag tvärtom; jag gråter alldeles för lätt. Men det får mig att lätta på trycket inombords så i det långa loppet mår jag bra av det. Även om det är jobbigt att jämt har så nära till tårarna.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s