Kalas vid havet

Idag har vi firat A´s 14-årsdag med min släkt. Vi skulle egentligen träffats på ett ställe vid havet halvvägs mellan där vi bor och min bror bor men där var så knökfullt med folk att vi inte fick plats eller vågade stanna där. Vi fick hastigt ändra planerna och körde istället till viken där sonens båt ligger. Han hade nyckeln med sig till klubbstugan och vi satt på altanen där och åt. Gick en liten runda till bryggan och badviken innan vi fikade. Så mycket mer orkade man inte i det varma vädret men jag tror att vi ändå var flera i sällskapet som tyckte att dagen blev väldigt lyckad även om den inte blev riktigt som planerat och själv slogs jag av hur bra vi har det med så vacker natur här hemmavid. Jag tog dessvärre inte några foton mer än till min miniatyrblogg, hur kunde jag glömma det när vi hade kalas för dottern!!! Troligen för att kalaset inte följde de vanliga rutinerna.

Istället får ni ett foto på min luktärt som äntligen börjat blomma. Jag hade gett upp hoppet, jag har gått här och vattnat den hela sommaren. Den har växt mycket och så många gångar som jag trott att knopparna skulle bli blommor men det bara kommit nya blad. Men nu äntligen har det slagit ut blommor i olika färger och jag njuter av dem ❤

När vi kom hem gick vi ner till sjön där vi bor och hoppade i plurret, det har varit så varmt idag! när vi badade kom det en kort regnskur men det verkligen ösregnade där ett tag och det kom bubblor ur sjön när regnet träffade ytan. Häftig upplevelse att se det från vinkeln i ögonhöjd istället för ovanifrån bryggan. Nu ikväll har jag även gått en runda i den ljumma sensommarkvällen. Det har inte varit så många varma kvällar denna sommaren och nu är semestern slut. Det känns alltid vemodigt men vi har haft en väldigt fin sommar trots att den varit så annorlunda. Vanligtvis brukar vi ha lite roliga saker att se fram mot under hösten men i nuläget har vi inte det pga pandemin. Vi får se till att planera in lite naturutflykter när vi nu inte kan åka till Ullared eller kanske inte besöka vänner på andra orter. Man får se vad som händer. Något speciellt att se fram mot är att jag ska bli faster för första gången om ungefär två månader och min man fyller 50 i slutet av oktober. Jag hoppas att vi kan träffa äldsta dottern under hösten men vi vet inget i nuläget.

Som sagt jobb i morgon så jag kan inte sitta här och surfa sent utan måste hålla koll på klockan. Semestern har gett stunder att minnas och jag har laddat batterierna, nu väntar ett nytt läsår. Mitt sjunde som specialpedagog.

En tanke på “Kalas vid havet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s