Sweet 16 men även mer elände

51265841_2283327311955584_4321206788809555968_n

I tisdags fyllde fina L 16 år, kalaset hade vi ju i helgen så på födelsedagen firade vi henne själva med presenter och den mat hon önskat sig.

I onsdags var det själaringning för min morfar men tyvärr kunde jag inte vara med vilket jag är besviken över. Det var en fin stund för bara oss närmaste när man mamma gått bort men det blev på en dag som jag inte kunde ta ledigt. Eftersom jag har över en timme att köra kan jag inte bara komma en stund. Jag hade önskat att det skulle varit i tisdags när jag var ledig men det gick väl inte. De gamla kyrkklockorna som förkunnar för församlingen att en själ har lämnat jordelivet…

Jag brukar egentligen aldrig skriva om andras sjukdomar men i väldigt sällsynta fall gör jag undantag. Jag kommer kanske inte att skriva om det mer framöver, jag vet inte, men vill ändå berätta eftersom det är något som påverkar mig mycket. Som om det inte vore nog med att min mormor blivit änka har hon nu fått cancerbesked. Samma cancer som tog min mammas liv. Som ni förstår är det många tankar, främst hur det kommer att bli för mormor.  Har man sett en nära anhörig tyna bort i cancer är det en mardröm att gå igenom det en gång till. Sedan kommer ju helt naturligt tankar på ärftlighetsrisken. Dock är ju mormor 35 år äldre nu än min mamma var när hon dog men ändå, löper även jag större risk. Men viktigast här och nu är ju att stötta min mormor så gott jag kan.

Det känns viktigt att även få in glädjen i mitt liv för att orka med de tunga bitarna.

Blott en dag, ett ögonblick i sänder…

Annonser

Vila i frid

pion

Vila i frid morfar ❤

Här är stillhet och tystnad
nu när marken färgats vit
från den trygga gamla kyrkan
klingar sången ända hit
jag har stannat vid vägen
för att vila mig ett tag
och blev fångad i det gränsland
som förenar natt och dag

Ett sken ifrån ljuset
bakom fönstrets välvda ram
har förenat de själar
som finns med oss här i tiden

Jag vet att de som har lämnat oss
har förstått att vi är
liksom fladdrande lågor så länge vi är här

Där bland gnistrande stjärnor
som förbleknat en och en
kommer livet väldigt nära
som en skymt av sanningen
vi är fångar i tiden
som ett avtryck av en hand
på ett frostigt gammalt fönster
som fått nåd av tidens tand

En sekund är jag evig
och sen vet jag inget mer
bara ett att jag lever
lika fullt som någon annan

Jag är här och mitt på en frusen väg
finns det värme ändå
fastän snön börjar falla och himmelen är grå
Text Py Bäckman

Premiär för semlor

Ikväll gjorde jag några semlor så dottern fick äta en semla innan hon flyger till England imorgon för ett halvårs studier. Vilket äventyr för henne men saknad för oss här hemma men jag är så glad för att hon vågade ta steget att uppfylla en av sina drömmar ❤

49345150_407196820048420_7615347701550415872_n

Fortsatt pusslande

Jag har pysslat med lite av varje idag, bl.a. har vi fortsatt med pusslandet.

49622939_281403122569503_2965676537090670592_n

Tusse hjälper till så gott han kan 🙂

49343248_2165654736824877_4877767540291403776_n

Det tar sig.

Till kvällsmat blev det bönpasta med svampsås, alla julens och nyårs lata restdagar är slut nu. Fast imorgon ska jag åka med mina tre döttrar på en shoppingtur så då äter vi ute. Ikväll blev det ostkaka och film, härligt med lediga kvällar 🙂 Tvättmaskinen har fått jobba hela dagen.

Det här med hormoner

Jag har varit lite låg ett tag och har bestämt mig för att berätta varför i bloggen även om jag brukar dra gränsen mellan personlig och privat så behöver jag denna gången ventilera mig lite. Eller kanske egentligen mest få skriva ner. Sedan ett år tillbaka har jag hamnat i klimakteriet, en sak man enklast diskuterar med sin mamma för det är ju henne man oftast är mest lik. Eller en moster eller en syster. Nu har jag ju varken någon mamma, moster eller syster vilket jag saknar. Att jag saknar min mamma något otroligt är ju naturligt, kanske inte lika naturligt att sakna någon som aldrig har funnits. Jag har ju andra familjemedlemmar som står mig väldigt nära så missförstå mig inte.

I alla fall så har jag alltså kommit till klimakteriet, i tidigaste laget kan tyckas då jag precis fyllt 46 när det började och det tog ett tag innan jag förstod. Först trodde jag att jag hade feber då jag frös och svettades om vartannat. Fick problem med sömnen, när sedan vallningarna kom och mensen uteblev förstod jag ju vad det handlade om. Ämnesomsättningen sänktes också direkt och jag la på mig ett kilo i vikt när jag skulle haft mens. Det är inte varje månad jag har det så här, det har kommit var tredje månad sedan ett år tillbaka. De andra månaderna har jag värre mens än någonsin. Mensvärk och störtblödningar. Jag är ju inte unik på något sätt, halva jordens befolkning, dvs kvinnorna har det så här. Ibland känns det orättvist hur mycket vi ska behöva dras med jämfört med männen men det hjälper ju inte att tycka synd om sig själv. I alla fall så denna månaden har jag förutom vallningarna även pms liknande symtom. Jag känner mig låg, ledsen och stressad utan att egentligen vara det. Detta är ju min bästa tid på året innan jul och jag vill bara njuta av den istället känner jag mig ledsen utan att vara ledsen över något. Dessa hormoner. I helgen var jag på födelsedagskalas hos en vän hemma hos hennes mamma, då fick jag själv en fin present. Nämligen presentkort på en hormonkurs. Jag tror ju på ödet, livets mening eller kalla det vad man vill men det var nog inte en slump att jag fick detta just nu. Jag ser fram mot att få prata mer om detta ämne med andra kvinnor när jag nu inte har några kvinnliga släktingar. Jo, jag har ju mina döttrar och en mormor på 94 år men mormor har nog av sin egen hälsa. Jag är ledig från jobbet idag och har så mycket jag vill göra men behövde nog få ut mig detta för att sedan hitta motivationen att göra de saker som jag längtat hela hösten efter att få pyssla med. Julpynta till mina minisar, det var ju därför jag skaffade mitt lilla hus för att få julpynta sedan blev jag sugen på att sätta igång redan i somras. Göra klart mina julkort, jag har ju pysslat med dem hela året så inte ska de bli liggandes här hemma för att jag känner mig låg p.g.a. hormoner.

Ett annat problem har blivit sömnen,  de månader som jag har vallningarna har jag även svårt att sova.  Både att somna,  jag vaknar flera gånger på natten och väldigt tidigt på morgonen.

Nu när jag fått ur mig mina tankar, nu ska jag ägna dagen åt saker jag har skjutit på och inte orkat göra trots att det är sådant jag gillar:

att göra klart ett gäng Jul ATC
packa mina julkort i kuverten
julpynta till mina minisar
göra klart ett gäng julklappar som ska skickas med posten, det är egentligen bara kvar att packa, väga och posta